Arbetsmiljön i förändring

Skara Gjuteri

Tappning av järn i tombola, rymd ca 800 kg, personen okänd. Sent 1950-tal eller tidigt 1960-tal

Förr var arbetsmiljöerna mycket bullriga, det fanns ställen där ljudnivån låg på över 100 dB, jämfört med ett flygplan som då låg på 130 dB. Bland gjuteriarbetare finns sjukdomstillstånd i främst luftvägarna och lungorna.

Kvartsexponering har orsakat många fall av silikos, men numera är sjukdomen ovanlig i Sverige. Den samlade exponeringen vid järn- och stålgjutning medför en ökad risk för lungcancer är välbelagt genom resultaten från flera epidemiologiska undersökningar (IARC 1987). 

De huvudsakliga riskerna i ett smältverk har varit brännskador, buller, värme, damm och belastningsskador etc. De senaste åren har det kommit ett antal nya riskfaktorer såsom dioxiner och exponering för keramiska fibrer. Olika åtgärder för att minska personalens exponering för farliga ämnen finns. Exempel är andra arbetssätt och förbättrad ventilationsteknik.

De skyddsåtgärder som främst används är olika typer av utsug och skyddsmasker. Skyddsmasker är oftast en förutsättning vid rivning av ugnsinfodringar, det går dock inte att enbart förlita sig på andningsmasker. Det damm som bildas kommer ju inte att försvinna utan att lägga sig i den omgivande lokalen, och därför komma att virvlas upp igen vid rörelse. Andningsskydd skulle då behövas ständigt i en sådan lokal. Kombinerat med andningsskydden behövs således kraftiga punktutsug och en bra allmän ventilation. Punktutsuget kan med fördel placeras så att det suger neråt i ugnen, för detta krävs ett kraftigt utsug.

Arbetsmiljöarbetet är ett arbete som ständigt fortgår,  det är inte bara ur ett personalperspektiv utan även utifrån de miljökrav som ställs i dagens samhälle.